Den Bengtssonska eran i Eskilstuna, 1906 – 1969
Det blev en 63-årig era inom inte bara Elimkyrkans utan också Eskilstunas stads musikliv med far och son – Filip och Bengt Bengtsson. Mycket snabbt höjdes körens kvalitet och numerär under Filip Bengtssons ledarskap.
Kören repeterade två gånger i veckan medverkade varje söndag vid gudstjänsten på förmiddagen och vid söndagskvällarnas sammankomster och deltog även med· sångmedverkan vid möten i församlingens utpostkapell.
Handskrivna körnoter
Körnoterna skrevs för hand, kopierades (hektograferades) och bands in.
I Elimkyrkans körbibliotek finns åtskilliga skinnband med handskrivna noter bevarade, där man kan beundra Filip Bengtssons vackra piktur.
Sångaftnar
Efter något år ger kören egna s.k. sångaftnar, i genomsnitt sex per år. 1918 beslutade man att dessa skulle kallas Elimkyrkans sångaftnar och att inträdet skulle vara fritt, en körtradition som uppehölls hela 1900-talet. Genom bevarade programblad från åren 1920 -1925 framgår att kören genomförde 30 numrerade sångaftnar.
I genomsnitt blev det drygt 6 konserter per år, alla med olika program. Därutöver gav kören flera kyrkokonserter i närbelägna kyrkor.
Repertoaren hittar man i stor utsträckning i Bengtssons serie nothäften SBS repertoar. Vid vårsångaftnarna programsattes även profana körsånger.
Bästa konsertlokalen
När nuvarande Elimkyrkan invigdes 1910, hade Eskilstuna fått stadens förnämsta konsertlokal. Den hade utmärkt akustik och plats för 1,200 personer och var utrustad med goda instrument – en konsertflygel och en nybyggd piporgel.
Husorkester
Under cirka tio år, 1908–1918, fanns en orkester med 12 musiker som husorkester för Elimkyrkans kör och efter bara något år gav kören nu egna konserter med mera krävande program, ofta med inbjudna sångsolister.
Lämna ett svar